Frida vaknar med världens huvudvärk! Hon stirrar upp och ser ett vitt tak, hon känner massa saker i armarna och kollar åt vänster där står det massa drop. Frida känner paniken komma krypande, hon ligger tydligen på sjukhus med världens baksmälla. Hon lyfter höger armen och känner att hon har stygn i bakhuvudet, då minns hon gårdagen! I samma ögonblick kommer en sköterska.

- Jasså, du är vaken nu? Du fick tydligen rejält med stryk igår, säger hon glatt.

- Jaa, säger Frida svagt.

- Vet du vad du heter, hur gammal du är och vart du bor? Frågar sköterskan vänligt.

- Ja, Frida, 16 år och jag bor på Söder... Säger hon dröjande.

- Bra. Jo själv heter jag Helena, och jag tycker du ska ta och ringa dina föräldrar.

- Ja det ska jag nog, du, skulle jag kunna få nåt att dricka?

- Men så klart! Säger Helena och försvinner ut ur rummet.

Frida kollar bort mot en stol i rummet och ser sina jeans. Helena kommer tillbaka med ett glasvatten och en alvedon.

- Här har du, Säger hon och räcker fram glaset och tabletten.

- Tack, svarar Frida och tar tabletten och sväljer den med en rejäl klunk vatten.

Helena går därifrån och Frida sätter sig på sängkanten. Nu känner hon hur yr hon är. Hon sträcker sig efter jeansen och får tag i dom. Hon plockar upp mobilen. Åh, herregud tänker hon, 14 missade samtal ifrån mamma... Hon suckar djupt och slår mammas nummer, efter några signaler svarar hon.

- HALLÅ?!

- Hej mamma...

- Vart fan har du hållit hus?! Jag och pappa har varit jätte oroliga! Kom hem nu på en gång!

- Jag är på sjukhus mamma....

- VA?! Men lilla gumman vad har hänt?!

- Kom hit så berättar jag, jag tror jag ligger i sal 24....

- Vi kommer på en gång! Säger Anna ( Fridas mamma ) oroligt.

Frida lägger på luren och lutar bak huvudet mot kudden och hon sommnar snabbt. Hon vaknar av att höra sin 13 - årige lillebror Adrians röst, han låter orolig. Frida öppnar sakta ögonen och ser sin mamma bredvid sig på sängkanten. Hon gråter.

- Men mamma, vad är det? Säger Frida med svag röst.

Anna svarar inte, hon bara kramar om Frida. Sen kommer Helena in igen.

- Du får åka hem nu Frida, men du får nog ta och vara hemma från skolan några dagar och vila!

- Öhmmm, okej, Säger Frida dröjande...

Helena börjar plocka ur alla dropp i armen på Frida, då får hon syn på ärren i hennes arm. Hon ger Frida en förvånad blick men bryr sig inte så mycket mer. Sen så tar hon droppställningen och går. Frida börjar klä på sig. Anna är fortfarande orolig för henne...Frida känner sig ganska vinlig när hon går genom de vitmålade korridorerna på sjukhuset. Väl ute tittar hon upp mot den varma maj solen och solar ansiktet. Krister (Fridas pappa) tar hennes hand och drar iväg henne mot bilen, Frida är ganska glad tills hon ser vad som väntar vid bilen.. Där står nämligen Calle lutad mot bilen och går mot Frida... Fridas mamma, pappa och Adrian sätter sig i bilen.

- Frida, du får ta bussen hem sen, din kille ville tydligen träffa dig lite först. Säger Anna glatt.

Åh, herregud detta händer inte! tänker Frida.

Sen ser hon familjens blåa volvo starta, och åka därifrån....